fredag 12 juni 2015

Skönt ont i HELA Kroppen..

... såg fram emot sista vapenpasset för säsongen igår på Aikidon, slipa lite på 13 eller 13 stegskatan med Jo eller lite fler suburis med bokken. Men det blev nåt helt annat!...

...En gästtränare från Kanada/Tyskland (bor i Kanada, kommer från Tyskland) Michael, som tränat för klubben under några år i Lund i sin tidigare karriär (kanske inte sååå många år den, han var inte såå gammal). Han bjöd på två timmars ödmjuk pur underhållning i atemi, med allehanda rörelser och fall. Många nya oväntade och först till synes omöjliga inspirerande övningar till uppvärmning, och tex en resa genom "sju fall" med vanliga och ovanliga varianter på framåt och bakåtfall, vissa trodde man inte kunde göras , tex framåt och bakåtfall utan armar, eller andra blundande, eller "matrix"-film fall bakåt mm mm. Allt gick egentligen bra utom en "figure-8" rull på golvet med svängar som bara inte ville gå in i hjärnan. Även träning på höga "mjuka fall"mot slutet, det var nära att vi fixade det som han, men helt klart behövs mer träning. Såg ett videoklipp som hade en liten pyttedel av det vi gjorde, men iallafall som visar något.
Det var två timmar svinkul! Ännu en tokbra tränare som visar upp sig genom Aikidoklubben i Lund, jag undrar hur de bär sig åt för att ha denna nivå!

Priset var en ömmande kropp....HELA kroppen öm idag. Och jag som tränar i stort sett dagligen trodde man skulle slippa sådant. Provade mjuka upp den genom en löptur och lite egna karate kator och 24 Basic Intial Attack tai-shi, men nu i kväll är jag smärtsamt medveten om att inte ha lyckats helt. Men skönt med lite karate igen iallafall! Och några kul övningar med jo efteråt - vi blir mer o mer kompisar jag o jon :-)

Gradering i Aikido i morrn, min första efter 1½ år av sidotränande (nåja kanske 2-3 pass/vecka de flesta veckorna). Känner mig lite som "en överliggare" (typ student i Lund som inte bryr sig om att ta examen), men vad gör man då karate kommer först och träningen för Aikido mest är för att det är kul komplement. Men det känns bra att gå upp förstås, har hunnit göra momenten för 6 kyu* rätt länge nu och en hel del annat med för den delen...

Mina grabbar graderade f ö bägge i Aikido tisdags (9 kyu), gick galant! Låter kanske lite efter 1½ år för dem med, men de har organiserat ungdom/vuxet på ett annat sätt, de stratar på 12:e och gör rätt mycket samtidigt som vissa ledmanipulationer & låsningar inte är med för att spara på växande kroppar. Vi toppade med ett karatepass hemma i dojon på onsdagen, men fick känslan av att de nu längtar till sommarlov (och året karateläger) :-)

Ser fram emot sommarträning med karategänget i Marifred på torsdag 11/6, det var ett tag sen nu!
Ha det gott!


*) mae ukemi (framåt fall)
ushiro ukemi (bakåt fall)
Tainohenko
morotedori kokyho
gyaku hamni kata dori ikkyo omotewaza
gyaku hamni kata dori nikkyo urawaza
ai hamni katatedori iriminage
ai hamni katatedori kotegashi
gyaku hamni katate dori shihonage
gyaku hamni ryote dori tenshinage
suwariwza kokyho

måndag 8 juni 2015

Tänk hur det måste ha känts 1938 då "An overview of Karate-do" kom till

Läste med förtjusning Genwa Nakasone's bok An overview of Karate-do under en resa i Korea häromveckan. Ännu ett intressant boktips av sensei Hardy, och det är lite av ett referensverk, och det kändes verkligen som det var där nånstans karate började beskrivas. Boken andas sån entusiasm från Genwa, och man anar på flera ställen att Genwa kände att det fanns något i karaten som kunde bli viktigt och verkligen borde förvaltas. Undrar om han och andra ens kunde ana vilken explosion i utövare, spridning över världen och variation i stilar som skulle komma att ske. Tänk om just de nu 80-90 år senare kunnat bläddrat i kataloger med moderna tillbehör, skydd, kobudo-vapenkopior, Gi:s specialsydda för kumite eller kata mm. Högst oklart om de hade gillat just det :-), men säkert sett med förtjusning på utbredningen över världen.

Många tankar dök upp då jag läste. Tex de anrika bilderna i boken på kator, med välvårdade äldre män i de olika momenten och tillämpningarna. Det ser spontant inte direkt kraftfullt ut, men det bör ha varit rutinerad utövare med finess och styrka i teknikerna. Tänker att det kanske är hur bilder togs då. Det är ju än idag svårt att fotografera en kata och göra den rättvisa, och man får känslan av att de poserar för att det ska bli rätt, snarare än verkligen göra katan. Kamerorna tog inte precis många bilder per sekund då. Jag får förstås aldrig veta.
Från Passai kata av Choshin Chibana

Kul att se Gishin Funakoshin på någon lite tidigare bild också, och Genwas beskrivning av de tjugo principerna tycks få formen här (se boktips tidigare om den renodlade boken kring dem). Har f ö hört Hardy Holm ett par tillfällen föreläsa om lite djupare tolkningar av Funaksohins källmaterial, hoppas det blir en bok snart också, det verkar finnas mer tänkvärt dolt i de gamla kanji-tecknen.

En stor del a boken är sen genomgångar av de grundkatorna som beskrivs, följt av applikationerna. Det var förmodligen stilbildande att göra så, för så ser ju mycket karateböcker efter det ut, och här får tekniker inte bara namn och bild, utan mening för den nya publiken också. Nån dag med ovanligt mycket tid vore det kul att återskapa någon av dom själv, tex den med bostav Shushi no kon. Lätt att förstå att Genwa imponeras, tex en kraftfull kata med bostav imponerar sannolikt på vem som helst! Även avväpningsövningarna för kniv tyckte jag var spännande att få nedbrutna, och tycker mig känna igen en del som jag gör tex i Aikidon, en stil som kommer till först senare.

Men den tanke som dök upp nånstans under läsningen, och som hänger kvar, och som jag gärna delar, kretsar kring vilken skatt Genwa kände han "hittade" och entusiastiskt dokumenterade och bidrog till att sprida. Kanske hade han egna intressen utanför själva karaten för att göra det, politiker och med sin lite enklare bakgrund, men jag tänker inte på det. Nej, mer att det finns en "obetydlig" (nåja, inte helt förstås) liten ö Okinawa, där kunskap insamlats genom tradition, handel/resor över lång tid och förädlats till en bred kraftfulla kampkonst. Och att just detta fenomen hittar med hjälp av personer so Genwa (och en del fler förstås) ett fönster i en ganska modern tid där det kan få fäste igen. Och det är inte alls många årtionden till de världskrig som ger det den explosionsartade spridningen världen över genom tex soldater som utposterats långa tider i Japan. Med tanke på den tid det tar att lära sig karate så skulle ju tajmingen kunna ha varit nån helt annan, och detta ganska en ganska okänd kampkonst på någon begränsad plats. (Om så, kan så kankse hade explosionen kunnat komma nu med Youtube & facebook spridning och mänsklighetens flitiga resande? )

Och den reflektionen ledde till ännu en tanke som kittlat mig då jag läst - trots att den kanske är lite fånig;  Kunde det ha hänt här hos oss i Norden? Tänk om tex vikingarna hade utvecklat en speciell & framgångsrik stridsteknik som förvaltats genom historien i Bubishi-liknande böcker (runsten nog lite opraktiskt), av stormän och genom & mästar/elevtraditioner. Kanske Nordens Okinawa kunde ha varit Island? Hade allt då kanske hetat hadu från urnordiska haþō (‘strid’). När hade det upptäckts och plockats fram och blivit en folksport? Kanske i faktisk strid under Sveriges stormaktstid, eller mer som sport lite närmare tiden, som kanske romantiken på 1800 talet, eller närmare då karaten tog fart då sportutövande spred sig bland arbetarklasser och inte bara tradition av stridsträning hos adelsmän. Kittlande funderingar, som förstås inte är mer än så - en skojig tanke & reflektion över hur saker kommer till. (Någon betydligt mer historiekunnig än jag kan säkert påtala en massa viktiga faktorer kring kultur och historia som fanns i Japan/Kina som inte fanns att hitta här, men det är bara en tankelek jag delar här, så lägg inte tid på det! :-)

Och sen nånstans, landade jag i andra lite allvarligare tankar inspirerade av boken (tankar som nog funnits med lite längre också). Tänk att få hålla på med en sport som har så lång historik och som generationer utövare förädlat fram. Och som är så utmanande att man aldrig känner sig klar, men ändå tjusas av under hela resan efter hand som man tar till sig nytt. Det är också fascinerande att allt i någon mening kretsar kring effektiv kamp och våld, men att träningen i sig är så ödmjuk och respektfull och raka motsatsen till våldsam. En del av den ödmjukheten och värdigheten tycker jag lyser igenom i de gamla bilderna liksom texten i boken :-)
Och all den träning man lägger ner på något man aldrig vill behöva använda. Fascinerande.
Jag har på senare tid funderat på vilka andra sporter som kan ha en sådan position, men kommer ännu inte på någon (tipsa mig gärna, kanske ämne för en graderingsuppsats nån dag)

Nej nu blev det för långt... Nåt om kortare om nån kul träning nästa gång!

tisdag 2 juni 2015

Möra armar efter All-Budo-dag - men kul!

Vi (jag och en av sönerna) lyckades ta oss till All-Budodagen i Malmö den 30/5. Lång dag med spännande pass från kl 10 - 17:30 med 5 olika stilar. Mör i armar och överkropp dagen efter, nog från alla möjliga grepp och omöjliga låsningar vi provat. Men ett intensivt Aikido pass på söndagen + dubbelpass i går måndag (jo + taijutsu) har värmt upp kroppen igen :-)

Malmöbudklubbs dag(ar) var kul. Smart upplägg för att få se och prova olika stilar, och ett arrangemang på bra nivå, enkelt och okomplicerat men intensivt och kul.

Det vi hann med på lördagen var detta:
Kishimoto Di med Ulf Karlsson (Malmö)
Kul och lite annorlunda och tydliga drag till Goju tyckte vi. Tekniken kommer från Okinawa också.
Spana in Ulf in action i en sandig sekvens här. Vi gjorde några av teknikerna i filmen, Märklig känsla at gå rakt in, på samma linje och ta kommandot, men det funkade fint. Ulf var en energisk och glad lärare, pedagogisk & kul att träna för. kanske en bra gäst på ett läger en dag!

Nord Shaolin Kung
Med Richard Berlin om jag minns namnet rätt. Det ska vara tekniker är hårda, direkta och mycket effektiva. Grunderna baseras på 45 gradersteori, med tryck mot nervpunkter kombinerat med cirkulära rörelser. Kändes lite avigt, som en "motsatt variant på karate" men gav några nya infallsvinklar. De finns med i Malmö Budoklubb.

Systema
Rysk militär förvars & attack konst. Nog det minst förväntade av alla passen. Trodde det skulle vara "skitigt & hårt", men helt tvärtom. Nästan löjligt mjuka följsamma tekniker som gjorde att man kunde komma ur grepp, tex alla typiska aikidolåsningar, välta motståndare och utdela korta kraftiga slag. Intressant och som sagt helt otippat...Johan & Mira Axelsson lär ut detta

Aikijutsu
Minns tyvärr inte engelsmannens namn som var instruktör, men vilken resa till nya nivåer av fastlåsningar. Kändes som det började med nedtagningar av Aikidostil, och efter det kom massor av omilda fastlåsningar, i vart fall om de utförs på riktigt. Armar, fingrar ja allt tycktes kunna gå av. Men elegant. Stilens grundtanke är tydligen att man som samuraj ska kunna ta ner och låsa sitt offer "i sig själv" med bara ett knä, en fot på osv, så att man kan dra sitt eget vapen och avsluta. Men i modern träning blir det bara en klapp för att visa att händer är fria. Ja du, jösses vad det finns att lära i fastlåsningar, och tänkt att det har utvecklats så många - men det är klart det har ju funnits tid, intresse över århundraden

Kali di Mano
Göteborgsklubben bjöd på ett riktigt uptempo-pass med bar mix av träning, förklaring och uppvisning. Klas (tror jag han heter t v på deras stora bild) vare bra på att lära ut och sade mycket klokt om bla teknikerna och hur tori och uke ska tänka för ett bra samarbete. Han tycktes ha rest runt i Indonesien/Fillipinerna en längre tid och tränat mycket, intressant instruktör. De visade kul moment både med och utan pinnar, och den lite närmare stick fight delen och bara korta uppvisningar av arnis och tex avväpningar som vi själva tränar på nu och då. Kul!


Det var tydligen 3:e året i rad Maimöklubben gör detta med Per-Ola Olsson i ledningen. Får ni chasnen till en All-Budo-dag, så kan det bara rekommenderas! Gissar att nästa chans är 2016!

Nästa Blogg blir nog om boken från 1930 talet av Genwa Nakasone, översatt av Mario McKenna, "An overview of Karate-do". Den gav lite intressanta perspektiv, läste den på min tjänstersa i Korea förra veckan. Återkommer